Låtsatshöst och noll tidsuppfattning?

Idag, kära vänner, idag har jag varit i Japan i en månad. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att tiden har gått supernsnabbt eller om det känns som att jag har varit här i evigheter. Jag tror det beror lite på ur vilken vinkel jag ser det; å ena sidan så har dagarna flugit förbi, men när jag tänker på när jag och mamma satt och packade mina väskor och på det sista avskedet på flygplatsen i Köpehamn samt på de första dagarna i Tokyo så känns det såååå avlägset! Och när jag tänker på hur mycket nytt jag har upplevt och sett, på min språkutveckling och på hur hemma jag känner mig här så hade jag lika gärna ha kunnat vara här i två, tre, fyra månader (okej, kanske lite överdrift. men ni fattar poängen).
 
När jag har läst tidigare utbytesstudenters bloggar så har det, i princip utan undandag, kommit till den punkten för dem när de inte riktigt vet vad de ska skriva om för att allt har blivit vardag för dem. Jag tror att jag börjar känna lite samma sak, och när jag sätter mig vid datorn för att skriva så vet jag inte riktigt vad jag ska berätta av, ja, just den anledningen. Samma sak gäller när jag skriver/skypear med familj och vänner, bortsett från större händelser så har jag svårt att berätta om mitt liv här om jag inte får direkta frågor.... Så om det är något speciellt som ni vill att jag ska skriva om så får ni gärna ställa direkta frågor!! 
 
På Soft Landing Campet i Tokyo fick vi lyssna till ett föredrag av en amerikansk kvinna som bott flera år i Japan - hon berättade om den känslomässiga berg-och-dalbanan som man som utbytesstudent upplever under året, med kulturchock och hemlängtan och allt vad det innebär att packa ihop ett urval av sina tillhörigheter och flytta till andra sidan jordklotet. 
 
 
 
Jag tror att det ligger mycket i det hon pratade om, men hon fokuserade bara på den "stora bilden" över året och nämnde aldrig att utbytesåret inte bara innefattar en stor berg-och-dalbana untan även hundra små, dagliga, under varje vecka, under en kväll. En vanlig dag här innefattar allt ifrån JAG ÄLSKAR DET HÄR STÄLLET ALLT ÄR SÅ BRA!!! till jag vill gå hem och sova och inte prata med någon och min japanska suger jag fattar inget what am I doing with my life. Min dag kan börja uruselt i skolan (inte sällan på grund av lite för lite sömn, oops), så dåligt att jag känner att hela dagen är förstörd, och sedan vända helt så att jag när jag cyklar hem från skolan har världens bredaste leende hela vägen hem. Trust me, det har bokstavligen hänt. Det är ett väldigt annorlunda sätt att leva på, att känna så många olika känslor och tänka så många olika tankar under en så kort tid, men jag känner att det börjar bli vardag och börjar undra hur jag inte dog av tristess hemma i Sverige där min dag mer ofta än sällan började och slutade på ungefär samma sätt, och där allt var så självklart och jag sällan upplevde helt nya saker (förlåt om jag offendar någon nu, wasn't my intention). Jag börjar i alla fall känna att mitt i allt detta så hittar jag sakta men säkert en balans, och ett förhållandesätt som inte tar alldeles för mycket av min energi. Jag måste erkänna att jag börjar sakna svensk mat (och fika, ahhhh fika) en del, men för övrigt så är läget oförändrat; jag känner att jag kan stanna här för alltid. I don't need no Sverige (återigen, förlåt alla nära och kära. <3). 
 
Idag var jag för första gången ute på egna äventyr!! Jag har varit sugen på att utforska mer av området ett tag nu och idag tog jag äntligen tag i saken, och med musik i öronen och kameran i högsta hugg stängde jag dörren bakom mig för att gå på upptäcksfärd. Japan överlag och speciellt Kumamoto ser så SJUKT annorlunda ut från allt vad vi är vana vid i Sverige, det finns verkligen inget som är likt här. Därför är det så häftigt att bara se sig omkring och liksom bara ta in allt man ser, vilket mer eller mindre var det jag gjorde under den timme som jag var ute. Jag började med att gå en bit av vägen jag tar till skolan men svängde sedan av mot riktningen där jag hörde ljud, ljud i form av en röst som talade i en högtalare (och har gjort det under hela helgen) samt musik och ljudet av many people in a relatively small space. När jag kom närmare började jag få intrycket av att det pågick någon typ av tävling, och mycket riktigt så var det en stafettävling! Deltagarna var elever från Sakuragi Junior High School (där min yngsta värdsyster går) och det var massor med människor samlade för att kolla. Jag gick runt och filmade ganska mycket men dessvärre dog min kamera efter en stund...... Jag filmade mer innan dess också men när jag försökte sätta ihop klippen blev kvalitén jättedålig, så jag vet inte hur jag ska göra med det. :( I'll figure something out. I varje fall, efter ett tag gick jag därifrån och fortsatte ner längs en väg som såg rak och fin ut (jag ville inte ta massa svängar och riskera att gå vilse, mitt lokalsinne är verkligen inget att skryta om) och gick längs den en ganska bra bit, gick sen över vägen och gick samma väg tillbaka igen. Det var en jättemysig vandringstur, i alla fall om man bortser från värmen (vi har fortfarande runt 27 grader här), och jag ska definitivt göra det till en vana att gå ut och gå när jag har tid!! Jag tog några bilder när jag var ute, så jag kan väl lägga ut dem för att kompensera för att den jobbiga texten ni (möjligen) har kämpat er igenom. Good job, guys!!
 
 
 
 
 
 
 
Jag hoppas att ni mår bra där hemma!! Vi hörs, xoxo
 
 
 
 
 
General | | 2 comments |

Tre veckor i Kumamoto

HEY GUYS! Det är tydligen alldeles för länge sedan jag skrev ett inlägg senast, så nu sitter jag här igen. Jag har nyss varit i det stora köpcentret i Fukuoka som jag var i för två veckor sen, och eftersom att jag fotade så mycket när jag var där då så tog jag inte med mig kameran den här gången! Det gick snabbare att handla idag, och min värdmamma och yngsta värdsyster skötte det mesta av handlingen medan jag och min värdpappa mest gick runt och provsmakade olika saker. För köpcentret är lite som en marknad i det att man kan gå runt och provsmaka på olika produkter - so much fun!! Det är kul att gå runt och hitta jättekonstiga saker och även saker som finns i Sverige, och vi diskuterade intressanta olikheter och jag förklarade att vi använder osthyvlar i Sverige och min värdpappa verkade ha någolunda koll på vad det var. Det är så kul för min värdfamilj blir alltid lika faschinerad över saker jag berättar om Sverige och jag märker både på dem och på andra att there is so much more to Sverige än vad folk tror. Vilket gör mig ännu mer inställt på att bli en bra ambassadör här, som min organisation sa att jag skulle vara. Något annat som jag tänkte på tidigare idag och skrev till Fredrik var att det är lite fånigt hur nationalistisk man blir när man bor i ett annat land (i alla fall jag). Så fort jag ser något med blågul kombination blir jag lite varm i hjärtat (har hänt med reklamskyltar och bollar på idrottslektionen bland annat). Dessutom känner jag av någon anledning en extra stor kärlek till Europa överlag, så fort det kommer på tal blir jag extra uppmärksam, och för någon dag sedan så satt jag med några andraårselever (för att vi ska hjälpa dem med en kommande debatt på engelska, vet inte om jag har sagt det) och en av killarna som jag hjälpte var halvukrainare vilket jag blev jätteglad för så vi satt och diskuterade Europa och språk och sånt. Fånigt fånigt, men ganska kul!
 
Igår hade jag en av de bästa upplevelserna hittills i Japan. För att ta det från början så frågade mig värdpappa mig för ungefär två veckor sen om jag kände till en viss sorts japansk dansföreställning som heter Noh Dance, och jag trodde att jag inte kände till det men när han visade så kände jag igen den från filmen En Geishas Memoarer (om ni inte har sett den - SE DEN), och så sa han att det skulle vara en föreställning någon vecka framåt i tiden och frågade om jag ville kolla. Jag sa självfallet ja!! Så igår cyklade vi dit, ungefär 9 km enkel väg (men Japan, eller i alla fall Kumamoto, är så plant så det var inte precis några uppförs- eller nerförsbackar, så det var ingen jobbig cykeltur), och kollade på den ytterst speciella och långa (3,5 timme) föreställningen. Den var häftig och jag blev väldigt faschinerad och kände att jag fått insyn i ännu en del av den japanska kulturen vilket gjorde mig väldigt glad. Jag känner att jag kommer närmare landet hela tiden. 
Men det som gjorde dagen till en av de bästa hittills var inte själva föreställningen, utan vägen tillbaka hem. Under ungefär 50 minuter såg jag mer vacker natur än vad jag någonsin gjort tidigare och jag kände mig så lycklig så jag satt seriöst och fånlog på cykeln hela vägen. Vi cyklade igenom två fantastiska parker och en lång flod som löpte längs cykel- och löparspåret. Det stod många och fiskade vilket gjorde mig så himla glad för fiske är sååååå kul, och där fanns även barn som gick runt i vattnet och håvade småfisk medan deras föräldrar stod vid vattenbrynet och kollade på. Det var jättemånga ute med hundar (Japan har otroligt vackra hundar, jag ser Shiba Inuhundar överallt och alltså ahhh) och många, unga som riktigt gamla, som var ute och gick eller joggade. Jag såg en jättestor fisk i floden och det flög både trollsländor och enorma fjärilar ovanför oss och bredvid oss, vädret var riktigt fint och stämningen kändes så lugn. Det kändes så självklart att vara just där just då. När vi kommit ifrån parkerna och alla stora träd och började närma oss huset så fanns det inget som kunde täcka utsikten av bergen som omger Kumamoto på tre sidor och risfälten nedanför. Ni kan nog nästan tänka er hur det var men helt ärligt, man måste vara här för att förstå hur vackert det är. Jag tog inga bilder från cykelturen för vi stannade inte upp en enda gång, och på ett sätt är det väl lite synd för ni får inte ta del av det jag såg, men för min del känns det ganska bra att bara ha bilderna i huvudet.
 
Jag tog däremot några bilder från föreställningen, eller snarare innan och efter eftersom man inte fick fota under själva föreställningen. Enjoy, I guess!
 
En suddig bild på min riktigt goda och riktigt billiga lunch innan showen började. 100 yen motsvarar ungefär 7 kr, så ni kan ju räkna ut precis hur billigt det var!! (bitarna är stora)
 
Vi gick till ett köpcentrum mitt emot lokalen där föreställningen tog plats för att äta, så here it is. Tydligen öppnade det för lite mer än en månad sedan, fancyyyy
 
 
 
L'entrance
Dåligt ljus men jajajaja, ingången!
När vi kommit in genom biljettkollen så kom vi till ett litet minimuseeum med olika modeller av maskerna som användes (och används) i föreställningen, samt modeller av scenen, och där fanns även någon typ av guide som berättade om de olika föremålen.
 
 
 
 
Vi satt ganska långt bak och långt upp, så det var lite svårt att få en bra bild, men såhär såg scenen i alla fall ut! 
Nu har jag inga fler bilder från dagen men jag ville avsluta men att bjuda på en insyn i hur det kan se ut på en japansk toalett. Som tur var (för mig) så hade de både "japanese style" och "western style"-toaletter, och jag kastade mig in på den västerländska. Japanska toaletter är icke nådiga. Ja, ni kan väl själva se vilka alternativ som finns på toaletter här, valmöjligheterna är oändliga.........
 
Livet här börjar bli vardag nu men jag upplever fortfarande små nya saker hela tiden och allt är lika spännande. Det känns häftigt att jag på riktigt börjar känna mig hemma i Japan, något som jag har drömt om så länge. När jag och min värdpappa var ute på cykelturen upplevde jag så starkt att jag vill stanna här för alltid och aldrig återvända till Sverige, när jag sa det till honom så skrattade han bara. xD (Det gjorde inte familjen hemma i Sverige)
 
Ta hand om er, vi hörs!!!
 
General | | One comment |

Rehersal and culture festival

I fredags och lördags hade min skola alltså kulturfestivalen! Det var ett stort event där hela skolan medverkade, och under lördagen kom även många föräldrar och elever från andra skolor och var med! Första dagen var ganska tråkig om jag ska vara helt ärligt, vi satt i idrottshallen hela förmiddagen och lyssnade till elever som presenterade olika saker - allt på japanska givetvis. Höjdpunkten var när fyra elever från skolan höll tal på olika språk, varav två var från min klass! Sam höll tal på japanska, Manae höll tal på engelska och sen var det två elever från högre klasser som höll tal på koreanska respektive kinesiska. Efter lunchen gick vi tillbaka till idrottshallen för att avsluta dagen och efter det samlades min klass i ett klassrum och tillbringade resten av dagen med att öva inför den kommande föreställningen! Lördagen var betydligt roligare, uppträdandena innefattade dans, musik (både sång, pianosolo och orkester!!), teater förstås, och någon typ av internationell hyllning där några elever tagit på sig traditionella kläder från olika asiatiska länder och gick lite "catwalk" genom salen. Mycket roligt!! Höjdpunkten måste ha varit i slutet av dagen när två äldre män som jobbar på skolan (en jobbar som musiklärare och den andra... jag vet inte riktigt vad han gör men han är superrolig och snäll och ASBRA på elgitarr!!!!!) som har ett band tillsammans som hade ett jättekul namn som jag givetvis har glömt spelade och sjöng Beatleslåtar! (Förlåt för lång mening xD) Jag satt och sjöng med i alla och var allmänt glad, speciellt när de spelade All My Loving som man inte kan låta bli att bli glad av!! Sen så drog orkestern lite tidigare under dagen av Sing Sing Sing (känd jazzlåt, ni har säkert hört den) och jag ville bara ställa mig upp och dansa!!!!!! Förlåt för alla utropstecken men seriöst, man måste ju sitta ner och jag satt och typ stampade med fötterna och gungade med och klasskompisarna som satt bredvid tyckte att det var jättekul.... Det var nog ett av mina lyckligaste moments hittills i Japan, seriöst. Magiiiccccc
Sen, som sista grej, så kom det upp ett ungt rockband och drog av några låtar och alla ställde sig upp och sprang fram längst fram och det blev lite konsertkänsla vilket var härligt! Och de var faktiskt ganska bra.
Okej, nu ska jag sluta skriva och låta bilderna tala lite för sig själva. De flesta är tagna av klasskompisar, min kamera har varit väldigt populär i klassen de senaste dagarna. xD
 
 
Söta tjejer som satt bredvid oss
Tal!! 
Någon tjej som kom fram och bara HEJ JOHANNA LET'S TAKE A PICTURE!! Cuuuuuute
Some kind of stämsång. Såååååååååå fint
Shodo! Eller kalligrafi som det heter på svenska. Detta gjorde de på scenen i takt till musik, jättehäftigt!
 
Bentoooooo! En typisk lunch för mig här i Japan, nyttig och goooood
Om ni bara visste hur många bilder jag har på den här snubben på min kamera.... Alla fotar honom hela tiden xD
Söta klasskompisar
 
 
 
I'm sorry Sam but this is too good not to show the world
 
 
 
Jag lär Yumi svenska och Manae sneakar in
 
 
Det är alltid någon i klassen som sover....... Sometimes it's me 
Som sagt
 
 
Här har vi några ettor från en annan klass som kom in och ville träffa mig och sen ville de ta bilder också xD 
 
...................
 
 
 
zzzzzzzzzzzzzzzz
Dag två!! Här är kendomedlemmar som typ sprang omkring och skrek saker xD Det var ganska häftigt i alla fall
Och här är eleverna med kläder från olika länder! Jag vet att bilden är dålig men jag satt längst bak och zoomade, och ljuset var inte bäst i världen
 
 
 
Jag och Sam fick testa på en grej som jag gjorde på fritids när jag var liten, men jag kan inte minnas vad det heter.... Ni vet när man droppar karamellfärg i vatten och sen lägger ett papper på och får ett fint mönster??
Till höger har vi min och till vänster Sams
Så, den här snubben var tydligen superskicklig på detta och ja, han gjorde häftiga möster! Japanese style, typ
Detta köpte jag! En dricka som de kallar cider men jag vet inte vad jag skulle kalla det. Någon typ av läsk i alla fall, och god var den! Sen så är det dangos i något sojapulver i plastasken, själva dangosen var goda men inte pulvret.... Och sen, sista men inte minst, glaaaaaaaaass!!
De sju små dvärgarna, cuuuuuuuuute
Okej, detta har inte med festivalen att göra men igår cyklade jag till 7-eleven (som ligger typ en minuts cykelväg härifrån) och köpte mat. Gissa hur mycket det kostade tillsammans.......... Under 35 kronor!!! That's crazy. Och det var jättegott <333 Luve luve luve Japan
 
 
 
 
 
 
 
General | | 3 comments |
Upp