Johanna Wennergrund

Okej, nu sitter jag här igen. Jag som hade räknat med att jag skulle blogga max tre gånger i veckan, och nu känns det som att jag bloggar varje dag... Well, jag antar att det är nu i början som allt är nytt och jag vill skriva om det! Och jag vill bara statea att jag egentligen vill kolla på America's Next Top Model but yet here I am, for you. (Och för mig.... Måste berätta om allt, kan inte hålla det för mig själv!!)

 

Okey, så min dag började med att jag vaknade smärtsamt tidigt och gjorde mig i ordning för skolan. Jag kan inflika något om japanska frukostar; de är mycket mer matiga än svenska! I Sverige äter jag oftast gröt, en ostmacka eller yoghurt till frukost men här är det sallad, ris, kanske något kött och soppa! Mycket annorlunda, men annorlunda är bra. Anyways, när jag kom till skolan möttes jag av min homeroom teacher som är en kvinna i yngre medelåldern och ganska strikt men väldigt snäll (mot mig i alla fall), och vi gick tillsammans in i lärarrummet där jag fick sitta på en stol i ett hörn medan lärarna droppade in en efter en. Det finns sjukt många lärare där, MINST 40, och när alla hade kommit fick jag ställa mig upp och hålla mitt tal på japanska som jag förberett under lägret. Det gick jättebra och efteråt fick jag applåder och uppmuntran från många av lärarna som tyckte att talet var mycket bra och att jag var duktig! (Yay, good student) När jag var klar följde jag med min lärare till mitt klassrum och så fort jag kom in attackerades jag av ett enda stort utrop: KAWAIIIIIIIII (som betyder söt på japanska och används av i princip 100% av alla japanska unga tjejer), och jag fick gå fram till tavlan i klassrummet och hålla talet igen. Den här gången gjorde jag det lite mer skämtsamt för jag kände att det skulle passa bättre där, och de skrattade på rätt ställen (phew) och tyckte att det var bra! Efter att jag hållt det stod jag lite handfallen innan min lärare hänvisade mig till min plats, och när jag gick för att sätta mig hade jag seriöst hela klassens blickar på mig. Och vi är 43 stycken. Waaaaaaaa. Vi hade en liten stund mellan detta och första lektionen, och jag hade direkt typ 10 klasskompisar runt mig som ville ställa frågor och prata och introducera sig. De är ju två år yngre än mig och lite yngre i sättet, vilket gör dem sååååååå söta!! Jag kämpade (under hela dagen) med att lära mig allas namn och det var ganska många som fastnade... I'll have to keep working, though. xD Det finns, som jag tidigare nämnt, en annan utbytesstudent i min klass, som är från Nya Zealand! Han sitter ganska nära mig, så vi började prata ganska snabbt och pratade ganska mycket under dagen. Han har varit här i fem månader, så jag hade många frågor och han hade nästan lika många svar, vilket kändes skönt. Jag har liksom ett facit att vända mig till om jag är helt lost.... 

Första lektionen var matte, och I'm not kidding när jag säger att den är AVANCERAD. Jag vet inte hur det är med alla som läser min blogg men jag skulle egentligen börja tredje året i gymnasiet med samhällsvetenskaplig inriktning, och jag har aldrig jobbat med de termerna som användes där. Sin? SIN?? De är 15 eller 16 och deras matte är redan way beyond svenska studenters. Keep in mind att de går en internationell inriktning, det FINNS en naturkunskaplig inrikting med mycket matte så detta ska väl likna den lättare versionen. Återigen: waaaaaaaa. 

Efter matten hade vi alla estetiska ämnen och då hade jag kalligrafi eftersom att jag valde det. Läraren insåg ganska snabbt att nybörjade bara är förnamnet på vad jag är när det gäller kalligrafi, så istället för en komplicerad kanji fick jag skriva mitt namn i katakana: ヨハンナ. Det var en väldigt lugn och harmonisk lektion, vi pratade inte med varandra, alla var fokuserade på sitt eget arbete och det är ganska lugnande att göra kalligrafi då man måste göra alla svepningar och drag väldigt långsamt. 

Okej, det var dags för en väldigt märklig lektion som jag aldrig haft innan - datorkunskap! Jag och Sam hade hittat varandra igen efter estetlektionerna (han har fine arts) och gick tillsammans med några andra till datorsalen där vi satte oss längst bak. Han sa att läraren hade sagt att vi inte behöver göra något speciellt på den lektionen utan kunde plugga själva istället, men vi använde lektionen för att lära känna varandra lite bättre, prata om Sverige och Nya Zealand och om hans tidigare fem månader i Japan. Det var en mycket bra icke-lektion och den gick fort med trevligt sällskap!

Efter datorkunskapen var det FEST för då var det engelska!!! Okej, det var inte riktigt så kul som jag hade förväntat mig. Lektionen började med att alla tog fram sina textböcker och på typ tio minuter skulle memorera massa ord som de sedan skulle ha ett litet test på. Det var ganska konstigt och väldigt annorlunda från hur vi gör i Sverige, och jag känner att man inte lär sig så mycket genom att bara ha hastiga test. Efter det fick vi texter som handlade om inget mindre än CHOKLAD och vi läste gemensamt en text om chokladens historia som de skulle översätta från engelska till japanska. Jag vill inte vara elak eller något, men japanernas engelska är så fånig. xD Jag har inte med min mina anteckningar hem med titeln för kapitlet var något i stil med " Chocolate: A story of dark and light" och jag dog lite när jag såg den. Jag ska ta med texten hem senare och citera några meningar för ni måste få ta del av detta. It is much funny ndeed yes ndeed. 

OKEJ så jag har överlevt den oerhört underhållande engelskalektionen och har dessutom fått mycket hjälp av en tjej som sitter bredvid mig och hjälpte mig att läsa kanjin så att jag kan skriva ner och lära mig nya ord på japanska. Time for MAT!

 

När vi skulle gå tillbaka hände något som jag fann ytterst märkligt och kommer ha svårt att vänja mig vid. Jag var helt redo att hoppa in i duschen efter lektionen men mina klasskompisar sa att vi inte skulle duscha och så drog alla på sig sina uniformer igen som om inget hade hänt. För tredje gången måste jag säga: WAAAAA. That's kinda gross. Okej, lektionen var väl inte superjobbig, men ändå.

(Detta blir jättelångt, förlåt, jag är för detaljerad. Säg till om det blir jobbigt.)

Okej, sista lektionen. Va, är klockan redan tre?! Where did time go?? Var den inte nyss tio? Wari wari, det var nu dags för japanska. Det är en kurs som jag av uppenbara skäl inte kommer behöva ta sen, men min homeroom teacher ville ändå att jag skulle prova på allt som finns på schemat, så jag stannade kvar på lektionen även fast Sam försvann till biblioteket ganska snabbt. Jag och tjejen bredvid mig sköt ihop våra bänkar som vi hade gjort på alla de andra lektionerna och jag jobbade på att förstå med kanji och utöka mitt ordförråd och ställa frågor om vad saker betydde var och varannan minut. Det hjälper faktiskt att vara lite jobbig! Hehe. Lektionen gick ganska långsamt och jag började bli trött, så när vi var klara var det skönt att kunna säga hejdå till alla och gå. Sam hjälpte mig att hitta till ingången (jag har som somliga vet sjukt dåligt lokalsinne och hittar ingenstans om jag inte varit där typ 10000 gånger innan) och sen satt jag där och väntade på att min värdmamma skulle komma och hämta mig. Jag ska egentligen cykla till skolan men det ösregnade idag så hon var snäll nog att köra mig. <33 Mama wa hontoni suteki desu neeeee. 

 

Jag skrev något till några kompisar tidigare idag som jag tyckte var sjukt sant: jag skrattar åt alla gånger i mitt liv jag känt mig utstirrad. Vill du uppleva att bli utstirrad på riktigt, åk som utbytesstudent till Japan. ALLA stirrar och viskar och pekar och fnissar och vinkar och man känner sig både som en superstjärna och bara väldigt utsatt.... Och när jag och Sam gick där som värsta utbytesgänget blev ju saken inte mindre diskret. xD Well, det var ganska kul att uppleva det och det kanske kommer vara det ett litet tag till, men sen kan alla snällt få vänja sig vid mig så jag slipper känna mig som ett djur på zoo under hela min tid här, hah!

 

Det finns mer jag vill skriva om, om hur min relation till min värdfamilj och språket utvecklas samt fler skillnader som jag lagt märke till, men detta är redan ett monsterinlägg och jag ska nog sluta skriva nu. Jag hör av mig någon gång, and 'til then, hare bäst!