Johanna Wennergrund

Om två dagar smäller det!! Om två dagar och två timmar kliver jag på tåget mot Kastrup, and then there will be no turning back. Jag har under de senaste dagarna fått många frågor om om jag är nervös och hur jag känner inför resan, och jag har faktiskt ganska svårt att svara på det. För någon vecka sen skrev jag ett inlägg om stress och panik, men under den senaste veckan har jag känt ett stort lugn inför resan och är inte längre så nervös över att åka. Helt ärligt så känner jag mest att jag vill komma iväg nu, det har varit segt att gå hemma och dra när alla andra är i skolan och jag inte har kunnat börja packa på riktigt. Nu har i princip allt inhandlats (vilket är superskönt, seriöst) och idag ska jag, med hjälp av mamma, börja packa!! Mamma och pappa är ganska vana vid att packa resväskor då de några gånger om året åker ut på missionsresor, och just nu känns det väldigt skönt att ha föräldrar som vet hur man bör göra, för annars hade jag säkert klantat till något..... 

 

Har det hänt något spännande sen jag skrev sist då? Well, i fredags skulle vi på restaurang!! (Med betoning på skulle...) Sara var i kyrkan för att planera inför den kommande söndagsskoleterminen och vi skulle hämta upp henne på vägen till restaurangen, så mamma hade bett mig att klä upp mig lite och sedan gå in och hämta henne i kyrkan. När jag väl kom in i kyrkan (efter en del kämpande) var det jättetyst och när jag kom in i ungdoms/fikarummet var det framdukat med tallrikar och glas och luften var ovanligt.... tung, typ? I alla fall, jag hann inte reflektera så mycket över det för sekunden senare hoppas typ 25 personer fram och skriker SURPRISE!!!!!!!! Vad är det som pågår?? Vad gör mina vänner här??!! Jag förstod någon sekund senare vad som pågick och att jag hade blivit lurad in till min egen avskedsfest. How crazy is that?! Det visade sig att mina närmsta kompisar, mamma och andra nära vänner från kyrkan/min ungdomsgrupp hade planerat detta i över en vecka, och jag hade ingen aning om något. ALLS. Seriöst, allt var riktigt himla välplanerat, jag har nog aldrig blivit så överraskad någonsin! Kvällen var jättemysig, vi åt asiatiskt mat (och de flesta provade sig på att äta med pinnar <33), pratade, lekte och åt en supergod efterrätt! Jag kunde inte varit gladare, det betydde jättemycket att få träffa alla innan jag åker och jag blev överväldigad över att alla hade kommit dit. Det var sååååå fint! Avskeden vid kvällens slut var inte så jobbiga som jag hade föreställt mig, det blev inga tårar eller sorg utan bara glädje vilket var jätteskönt. Jag har änsålänge bara gråtit vid två avsked och jag hoppas att jag kan hålla mig när jag säger hejdå till mina närmsta vänner och min familj, men hahaha we'll see about that. 

Jag har tyvär inga bilder från avskedsfesten då jag inte tog med min kamera (jagt tog inte ens med mig min mobil) men jag vet att det finns andra som tog bilder så jag kanske kan be om några sådana som jag kan lägga upp här lite senare!

 

Detta kan nog vara mitt näst sista inlägg innan jag åker, vilket inte känns så galet som det kanske borde göra. Jag är som sagt jättelugn inför resan och vill bara komma iväg, vilket känns superskönt. Får se om jag är lika lugn imorgon... Tills dess, ha det bäst!