Att anpassa sig

Hej allihopa!! Jag sitter här i kvällsmörkret med min clementin och filosoferar över livet medan jag förbereder mig för nästan avsnitt av How to get away with murder.... Klockan är i skrivande stund nio, ännu en vecka har passerat och nu är det dags för några dagar av vilaaaaaa. I need that. 
 
Jag tror inte att jag behöver säga att Japan är ett väldigt annorlunda land, det vet alla. Common knowledge. Ja, även fast det finns så mycket mer än cool teknologi, anime och konstig musik så tror jag att de flesta har en hyfsad uppfattning, till en viss grad, om hur annorlunda Sverige och Japan är. Jag åkte hit med inställningen att annorlunda är inte dåligt, annorlunda är annorlunda och även fast jag har fått brottas lite med den ibland så är jag glad att jag fortfarande kan tänka så. Det finns så mycket här som svensken skulle skrika och slita av sitt hår för (som att killar och tjejer i skolan ofta separeras och killarna behandlas lite bättre. i varje klass har varje elev ett elevnummer och det är alltid killarna som har de första numrena, killarna sitter alltid längst fram i aulan när hela skolan samlas etc etc etc), och även för mig som inte identifierar mig mycket med den typiska svensken så är det svårt att acceptera och vänja mig vid vissa saker, att bli en del av systemet. Men det är ju just det jag vill, bli en del av Japan. Så jag har inget val. (För nej, jag tänker inte starta en riot, sorry) Skolan är nog den största källan till kulturkrockar och ställer mig inför de svåraste prövningarna. ALLT är annorlunda. Jag måste anpassa mig till att ständigt gå i led och bli en del av det otroligt organiserade system som den japanska skolan innebär (i jämförelse är den svenska skolan en ända röra, seriöst). Jag måste anpassa mig till att visa största respekt mot alla som är äldre, att buga och buga och buga. Jag måste anpassa mig till regelbundna, militärliknande granskningar där eleverna radas upp och inspekteras av lärare med stenansikten som kollar så att naglarna är klippta, att håret inte är färgat och att skoluniformen sitter som den ska. Men jag gör det, och jag hade gjort det tusen gånger om om det är vad som hade krävts för att jag skulle kunna stanna här. 
 
Det finns såklart saker inte har med kulturen att göra utan som jag rent praktiskt måste anpassa mig till och vänja mig vid. Jag cyklar på vänster sida av cykelbanan, jag har fått säga hejdå till gaffel och kniv, i biblioteket måste jag "approacha" böckerna från andra hållet för annars drar jag ut dem på fel sida när jag vill kolla på omslaget.... Det finns tusen små saker som jag aldrig hade tänkt på innan jag åkte, och fastän det är svårt att hålla koll på allt och fastän jag gör misstag hela tiden så är det väldigt kul och alltid spännande, det finns alltid något nytt att upptäcka. Jag tror seriöst inte att det kommer finnas en dag då jag slutar upptäcka nya saker om det här landet och det här folket.
 
On another note så har jag märkt att jag börjar tappa svenska.... Jag börjar bli smått osäker på viss grammatik och glömmer bort ord, och ibland kan jag vara 100% säker på vad något kallas på japanska men helt ha tappat det svenska ordet. Engelska pratar jag varje dag men jag tappar ändå lite engelsk grammatik också..... Ska detta sluta med att jag inte är flytande i något språk alls......................... Oh well, japanskan blir bättre och bättre!! Och jag har av någon anledning fått en väldigt stor lust att börja plugga franska igen. Jag får väl se vad som händer när jag kommer tillbaka till Sverige. 
 
Jag ska bli bättre på att uppdatera, för er men också för mitt framtida jag (HEJ JOHANNA, JAG HOPPAS DU MÅR BRA!!).... Det börjar bli kallt (läs: kyligt) här nu och japanerna fryser ihjäl medan jag njuter av den kalla vinden och vädret som skulle kunna jämföras med Sveriges aprilväder (kanske?). Mina klasskompisar är evigt fascinerade och oförstående över att jag inte lider av temperaturen när de själva laddar upp med mössar och halsdukar och varmt te (okej, jag dricker också varmt te till lunchen) och fortfarande klagar sig gröna (jag vet att det där inte är ett legit uttryck men jag gör vad jag vill) över hur sjukt kallt det är - SAMUIIIIII.

För övrigt är det bra med mig, jag är inte alltid på topp men det är ju mänskligt. Jag har nyligen upptäckt att jag är hyfsad på fotboll (eller så är det mina klasskompisar som suger), varit på en internationell träff där andra utbytesstudenter, ALT's (American language teachers) och massor med japanska studenter samlades, lagade mat och pratade massor med engelska och japanska (DET VAR SUPERKUL), nästan cyklat vilse men hittat vägen hem till slut, fått nya kompisar och pluggat pluggat pluggat pluggat. LOVE MY LIFE
 
Jag gillar kommentarer. VISA ATT NI LEVER! In any case, vi hörs!! 
xoxo
the not-so-swedish swedish girl
 
 
General | |
#1 - - söreen:

Aaah lika kul varje gång du uppdaterar! Alltså seriöst jag kollar varje dag om du postat nåt nytt och jag brukar bli besviken lojo..😂 gissar att du är van vid att läsa alla böckerna på fel håll nu va? ;)

#2 - - Stina :

JAG LEVER :D Och, jag är glad att höra att du gör detsamma ^^ aaa, älskar dina små (små och små) uppdateringar :3 Keep dem blogposts comin'! ;3 Och uhm, KÄMPAAAH ~~

Upp